1852-1925 Norwegian Christian Krohg Gallery Krohg was educated in Germany at the Baden School of Art in Karlsruhe under Hans Gude[1], and later worked in Paris from 1881 to 1882. Inspired by the thoughts of the realists he chose motives primarily from everyday life ?C often its darker or socially inferior sides. Particularly well known are his pictures of prostitutes, and his novel Albertine from 1886 is about this theme. The book caused a scandal when first published, and was confiscated by the police. Krogh??s powerful and straightforward style made him one of the leading figures in the transition from romanticism to naturalism, characteristic of Norwegian art in this period. Through his periodic residence at Skagen, where he arrived for the first time in 1879, he had great influence on Anna and Michael Ancher, and provided early support to Edvard Munch. Krohg was a journalist in the Oslo newspaper Verdens Gang 1890-1910, where he wrote remarkable portrait interviews. Later he became a professor director at Statens Kunstakademi (The Norwegian Academy of Arts) 1909-1925. He was married to Oda Krohg.  Related Paintings of Christian Krohg :. | Modellen | Kone som skjarer brod | Sovende mor med barn | et nodskud | Trett (Morgenstemning) |
Related Artists:
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
John William Waterhouse
English Pre-Raphaelite Painter, 1849-1917 English painter. His father was a minor English painter working in Rome. Waterhouse entered the Royal Academy Schools in London in 1870. He exhibited at the Society of British Artists from 1872 and at the Royal Academy from 1874. From 1877 to the 1880s he regularly travelled abroad, particularly to Italy. In the early 1870s he had produced a few uncharacteristic Orientalist keepsake paintings, but most of his works in this period are scenes from ancient history or classical genre subjects, similar to the work of Lawrence Alma-Tadema (e.g. Consulting the Oracle, c. 1882; London, Tate). However, Waterhouse consistently painted on a larger scale than Alma-Tadema. His brushwork is bolder, his sunlight casts harsher shadows and his history paintings are more dramatic.
Benjamin Duterrau
1767 - 1851 , was an artist in England and in early colonial Australia. Duterrau was was born in London to parents of French descent. Duterrau was apprenticed to an engraver and in 1790 did two coloured stipple engravings after Morland, The Farmer's Door and The Squire's Door. Taking up painting, between 1817 and 1823 he exhibited six portraits at Royal Academy exhibitions, and he also exhibited three genre pieces at the British Institution about the same period. Duterrau emigrated to Van Diemen's Land (now Tasmania), arriving in August 1832 with his daughter. He lived at the corner of Campbell and Patrick Streets in Hobart, and practised as a portrait painter. In 1835 he did some etchings of Indigenous Australians, the first examples of that craft to be done in Australia. His most famous painting The Conciliation is in the Hobart gallery with a self-portrait and other works, including some modelling in relief. A large landscape is in the Beattie collection at Launceston, and he is also represented in the Dixson collection at Sydney. Duterrau died at Hobart in 1851.